A A A

Att spela människa – roller i vardagslivet och i teatern

Rollerna som enstaka människor spelar är också centrala byggbitar av deras identitet, som förbättrar livskvalitet och möjligheter att delta i samhället. Med forskningsprojektet Konst som arbete och verktyg har det uppföljts hur man växer upp till rollerna och hurdana konsekvenser processen har för individerna. Forskningsämnen är bl.a. tillhörighet och att inte höra till i olika kollektiv, delaktighet och utanförskap, de ungas bemötande i arbetslivet och position i samhället i allmänhet.

För att beskriva sociala interaktioner med termer som har lånats från teatern är redan en stabiliserad tradition inom många undersökningsområden. Till exempel konceptet av en roll har förenat teaterskapare och antropologer fr.o.m. 1920-talet. Vi kan nog påstå att sociala roller i vardagslivet är till grunden samma fenomen som fiktiva roller på teaterscener: det gäller att spela människa och om de kulturella kunskaper som ingår i det.

Roller är oundvikbara verktyg av människokollektiv: sätt att koordinera samarbete, information om acceptabla och fungerande sätt att vara i interaktion med andra i olika situationer och omgivningar. De roller som individerna spelar är också de mest centrala byggbitarna av deras identitet

Hur lär man sig nya roller? Och är det kanske möjligt att identifiera och analysera sådana roller som ökar flexibiliteten av individens identitet eller till och med förbättrar livskvalitet och möjligheter till engagemang i samhället? Kan teaterns roller vara till nytta från vardagsrollernas perspektiv?

Sommarjobb som konstnär

Vårt undersökningsprojekt som sponsoreras av Konestiftelsen heter Konst som arbete och verktyg. Med hjälp av projektet har vi haft en unik möjlighet att följa hur man växer till konstnärs- och uppträdarroller och hurdana konsekvenser denna process har till individer. I undersökningsprojektet granskas sommarjobbprojektet som startade år 2011: Kiasma teaterns URB-festival organiserade projektet, där ungefär tio unga vuxna (ca 1822 år) har i samarbete med Helsingfors stad blivit årligen anställda att arbeta med professionella konstnärer i sex veckor. Sommarjobbprojekten har varit ledda av Elina Izarra Ollikainen i samarbete med en årligen nytillsatt assisterande ledare. Arbetets slutresultat har varit olika scenverk till URB-festivalens program. De unga har deltagit i planerandet av verken och producerandet av materialet samt uppträtt själva i scenroller.

Konst som arbete och verktyg-undersökningsprojektet har haft en unik möjlighet att följa hur man växer till konstnärs- och uppträdarroller och hurdana konsekvenser denna process har till individer.

Gruppens gemensamma röst

Typiskt för grupperna i sommarjobbprojektet har varit mångfalden av etniska, språkliga, kulturella och socioekonomiska bakgrunder. De har således på många sätt representerat den nya brokigheten av att vara finländare. Man har öst teman och ingredienser ur de ungas egna upplevelsevärld och vardagsroller genom till exempel skriftuppgifter och gruppdiskussioner. Ämnen har varit bland annat tillhörighet eller att inte höra till i olika kollektiv, delaktighet och utanförskap, hur de unga har blivit behandlade i arbetslivet och deras position i samhället i allmänhet. Det har tangerats mörkare toner som rasism, krig, terrorism, död och mentalhälsoproblem – men även de guldskimrande sidorna av livet.

Tillhörighet och att inte höra till i olika kollektiv, delaktighet och utanförskap, hur de unga blir behandlade i arbetslivet och deras position i samhället i allmänhet var teman i sommarjobbprojektet.

Grupperna har bjudit sina medlemmar på möjligheten att möta olikhet vid ett gemensamt projekt: individer och människotyper som man annars kanske aldrig hade träffat, antigen p.g.a. fördomar eller socialt avstånd. Utan några mindre schismer eller konflikter har det troligen inte klarats ett endaste år men verket har alltid blivit färdigt. Sommarjobbets viktigaste utbyte för de unga har varit en upplevelse av hur det är att binda sig för gruppen eller projektet – och få sin gemensamma röst offentligt hörd genom verket och scenrollerna hörande till det.

Traditioner och tekniker

Under ledning av professionella konstnärer har deltagarna av sommarjobbprojektet haft en möjlighet att lära sig mångsidigt om konstvärlden och hur konst skapas. Redan sex veckors arbete visar väl hur konstnärens roll möjliggör deltagarna en ny attityd till sitt liv och identitet. Konstnärens roll är en position varifrån man kan bland annat se sina egna smärtpunkter i nytt ljus och utnyttja de som råmaterial i sitt eget konstnärliga skapande. Den leder också till att betrakta klarare och mera kritiskt sig själv på samhällets scener och som föremål för andra människors attityder. I filosofen John Deweys anda kan konsten betraktas som verktyg för reflektion med hjälp av vilken människans upplevelsevärld undersöks och klargörs de normer och värden som olika kollektivs kohesioner eller konflikter grundar sig på.

Sommarjobbprojektet leder till att betrakta sig själv klarare och mera kritiskt på samhällets scener och som föremål för andra människors attityder.

Olika konstnärliga traditioner bjuder även på väldigt konkretiska tekniker för att spela roller. Deltagarna i sommarjobbprojektet har lärt sig bland annat skrivandets och videofilmningens metoder samt skådespelarteknik i den tjechovska stilen. Skådespelarteknikerna förstärker och vidgar grunden till individens manifestation, som gester, miner, rörelse, röst. Samtidigt ökar de medvetandet om ens egen kropp, de kulturella betydelser som man kopplar till den, dess möjligheter och gränser – och även överskridande av gränser. De utvecklar förmågan att lyssna på och läsa andra, koordinera sina egna och andras verksamhet, bygga på andras impulser och idéer samt fungera under publikens blickar.

Med andra ord formar sådana här tekniker människan flexiblare för att spela roller så väl kognitivt som kroppsligt. Och effekten begränsar sig inte bara till teatern. När man lär sig att spela en fiktiv roll man kan knappast undvika att lära sig någonting grundläggande om vad det betyder att spela människa i största allmänhet. Och ju mångsidigare och skickligare man lär sig att spela sig själv i vardagsroller desto flera stigar kommer det sannolikt att öppnas i livet.

Mot nya roller

I sin feedback har deltagarna berättat bland annat att de har lärt sig nya sociala kunskaper, blivit av från sin rädsla för att uppträda och fått nya utsikter och en ny riktning i sitt liv som konsekvens av sommarjobbet. Den konstnärliga verksamhetens konsekvenser är alltså mångfaldiga och finns på många nivåer utöver de faktiska verken. Konstnärsvägens första steg i sommarjobbprojektet har även uppmuntrat flera tidigare årens deltagare att söka sig till utbildning inom konstbranschen. En av de unga hamnade t.o.m. i en sidoroll i Aki Kaurismäkis senaste film På andra sidan hoppet.

Fastän huvudändamålet för vårt undersökningsprojekt är att dokumentera och analysera sommarjobbprojektet med metoder av den humanistiska och socialvetenskapliga forskningen, hoppas vi också att kunna påverka attityder: till exempel alla beslutsfattare och ämbetsmän har inte riktigt förstått det värde som sådana här aktivitetsroller innebär.